Vinhistoria

En blandning av vetenskap och religion

Med hjälp av kol-14 metoden har man kunnat datera dessa, och därmed bilda sig en uppfattning om hur länge vinrankan har odlats. Det finns även en mängd olika legender, mer eller mindre trovärdiga, däribland gívetvis Noa som sägs ha planterat en vinranka, först av allt, när han klev ur arken.

Vilda vinrankor tros ha funnits i ca två miljoner år, så det är inte konstigt att den tidiga människan upptäckt dess druvor och gjort dem till en del av dieten. Vinrankan tros ha vuxit vildt ända från dagens västra Europa till mellanasien, men sedan begränsats kraftigt av istiden. De första odlade vinrankorna växte med stor sannolikhet i de områden som idag utgörs av Georgien, söder om Kaukasusbergen. Fynden av drukärnor är ca 7000 år gamla, dvs från den tiden då människan ändrade sina levnadsvanor, från att ha varit nomander, till att slå sig ner på permanenta boplatser. De vinrankor som då växte utgjordes, likt mångas andra växter idag, av hanväxter och honväxter. De första odlarna torde ha valt att plantera honväxter då dessa bar frukt. Då endast honväxter odlades bar dessa heller ingen frukt. De enda rankor som gav druvor var hermafroditerna, dvs både han och honväxt. Följden av detta är, att alla de odlade vinrankor som nu finns sedan länge är hermafroditer.

De första vinerna
Arkeologer har i dessa trakter även funnit sk Kwevri’s, vilket är lerkärl förvaring och fermentering av druvorna. Vinet behövdes inte uppfinnas eftersom druvorna jäser av sig själva, tack vare att de innehåller både jäst och socker. När den här processen blev känd för människan vet man inte med säkerhet. Man vet dock att dessa kwevri’s förseglades och grävdes ner för att druvorna skulle få jäsa till vin och därefter lagras i en sval temperatur. Vinkulturen i det forna Egypten sägs ha importerats från Mesopotanien söder om Kaukasus. Slätten mellan de bägge floderna Tigris och Eufrat befolkades av det Summeriska folket, som grundade städerna Kish, Ur och Babylon. Vin konsumerades här men importerades sannolikt från början, då klimatet inte tillåter vinodling. Tack vare bevattning från floderna blev egen vinodling dock möjlig. Genom handel spred sig bruket av vin och vinodling till områden kring floden Nilen i Egypten. Gravkammare dekorerades mycket detaljerat med bilder ur deras liv, även vintillverkningen. Hela processen från skörd till färdigt vin finns beskrivet genom målningar. Till skillnad från folken i Georgien hade Egyptierna inga ambitioner att förvara varken druvor eller vin svalt. Om vinet höll någon kvalitet kan diskuteras, men man vet med säkerhet att det fanns olika urspungsbeteckningar, kvaliteter och därmed också kännare.

Vinet och religionen
Eftersom kunskapen om vin och vinodling under årtusenden funnits är vinkulturen en given del av många religioner. Den Babyloniska legenden om Upnapishtim finns omtalad i Gilgamesh som är det äldsta litterära verk känt idag. Likt Noa byggde han en ark och fyllde den med två djur av varje sort, men seglade iväg i jakten på odödlighet. Han sägs ha nått solen där han fann en vingård vars vin, om han fått dricka det, skulle ge honom odödlighet. Egyptierna hyllade guden Osiris för vinet. Vinet har även kallats för solguden Ra’s svett och Horus tårar. Guden Horus var son till Osiris, som egentligen var guden för livet efter döden. I Gamla Testamentet talas bland annat om Noa, som när han klivit ur arken, anlade en vingård genom att plantera vinrankan. Även i Nya Testamentet finns vinet omnämnt ett flertal gåner, inte minst i nattvarden. Totalt omnämns vinet 441 gånger i bibeln.

Andreas Kjörling, Sommelier

Grekland och vinguden Dionysos

I takt med att det Grekiska imperiet växte spred sig vinkulturen över stora delar av medelhavsländerna. Många av de områden som odlar vin idag anlades av grekerna för 3000 år sedan. Den ökade folkmängden gjorde att städer växte fram och den Grekiska kulturen blomstrade.

Mytologin spelade en stor roll i samhället, inte minst tron på vinguden Dionysos. Middagar och fester hölls till hans hyllning, man hade sk symposium och spelade kottabos. Ca 2000 år f Kr lärde man sig att odla både oliver och vindruvor i länderna kring medelhavet. Då detta innebar ett stort tillskott i kosten ökade välståndet och därmed även befolkningen. Man började även att specialisera sig på olika göromål. Det sägs att en man odlade, en annan handlade och en tredje löste tvisterna mellan de två. De som snabbt nådde de största framgångarna var Grekerna. De var även försst med att skaffa sig en flotta och kolonisera övärlden. Man reste bland annat även till nuvarande Provence i Frankrike där man fann att vinrnkan växte vildt. Italien koloniserades och införlivades i det grekiska riket. Landet ansågs så lämpligt för vinodling att man kallade det för Oenotria, vinlandet. Några av de druvor som odlades då finns kvar en idag, däribland Greco di Tufa. Även om man livligt diskuterde ursprunget och kvaliteten på de grekiska vinerna var den sällan särskilt hög som dracks ungt, utblandat med vatten. Vanligtvis blandade man en del vin till tre delar vatten. Att dricka vinet rent ansågs barbariskt. Vinet kryddades ofta med örter i både medicinskt och gastronmiskt syfte. Det klassiksa förvaringskärlet för vin var amforan, en lerkrukka som rymde ca 40 liter vin. Krukan hade två handtag, ett på vardera sida. Ordet Amfora betyder just ”något som kan bäras av två”.

Symposium och dionysoskulten
Efter middagarna samlades männen för att dricka vin och diskutera. Man hade så kallade symposium. Ordet symposium betyder att ”dricka tillsammans”. Man samlades i rum med ett flertal soffor i vilka man halvlåg på sin vänstra sida. Detta var en vana som man anammat från orienten. Till vinet serverades ofta nötter, bär och desserter. Man hyllade alltid vinguden Dionysos, men även andra gudar som till exempel Zeus och Apollo. Sympoiserna var inte bara festande utan även ett forum för utbytande av tankar och filosofier. Sokrates sade att ”Vinet lättar och klarar sinnet och vaggar tankens oro till vila. Det väcker glädjen åter och är som olja för den tynande livslågan” Ofta var det äldre män som samlades. Platon var av den bestämda upfattningen att ”Gossar under arton år skall alls ej smaka vin, ty eld ska ej tillföras eld”. En mängd olika festivaler hölls till guden Dionysos ära under vinterhalvåret. Vart annat år vallfärdade kvinnor i alla åldrar till berget Parnassus för att hylla vinguden. Många tror idag att detta var en form av masshysteri, möjligen framkallad av droger. Svampar var vanligt förekommande under vintern, däribland röd flugsvamp, Amanita Muscaria. Flugsvampen användes för att bidra till bland annat ökad sexlust.

Kottabos
På ett symposium någon gång under 600-talet f Kr slog en Siciliansk kolonisatör vad med sin bordsgranne om att han kunde släcka den lampa som stod på en pelare i rummet genom att stänka vin. Detta blev upptakten till den lek som flitigt utövades under inte mindre än trehuindra års tid. Vinet som dracks ur en grund bägare med två hantag, en sk kyllix, skulle skvättas för att få ner en bronsplatta som balanserats på en stav. Bilder av spelet finns återgivet på en mängd olika vaser och krukor från den forna antiken.

Vinet i det romerska riket

Vinet var en viktig del i den romerska tillvaron, både bland rika och fattiga. Stor vikt lades vid årgångar, ursprung och kvaliteter. Tack vare rikliga fynd av daterade amforor, vet man mer om det romerska vinet än vad man känt till om tidigare kulturers vin och vanor. En mängd litteratur skrevs även i ämnet agrikultur, dvs jordbruk. Cato, Columella och Plinius är några av de som skrev de mest kända verken. Ofta var man av olika uppfattning, vilket ibland ledde till att vinstockar planterades på vinst och förlust.

Medan grekerna odlade vin i de södra delarna av nuvarande Italien, levde Etruskerna i de norra och centrala delarna och odlade även de vin. De äldsta funna amfororna förslutna med kork och kåda är daterade till år 600 f Kr. Framgångarna för det romerska riket började med segern i det långdragna kriget mot Kartago som utkämpades mellan år 264 och 146 f Kr. Ett krig om de västra farvattnen i medelhavet. Med trygghet i det växande imperiet kom välfärd och efterfrågan på bättre och dyrare vin. En omfattande dokumentation gjordes under årens lopp om agrikultur och inte minst vitikultur. I takt med att staden Rom växte lockades både kunnande och kapital från andra delar av den då kända världen. Jordbruket blev komersiellt med vinodling som den mest lönsamma delen. Cato var den första att författa riktlinjer för hur en gård skulle skötas i skriften De Agri Cultura. Columella var först att förspråka uppbindnig av vinrakan. Den första kända stora årgången var år 121 f Kr. Då detta var det år då Opimius var konsul kallas denna årgång för den Opimianska årgngen. Ursprunget på detta lovordade vin var vingården Falernum som låg på gränsen mellan dagens Lazio och Campania. Vinet Falernum görs än idag.

Staden Pompeii en viktig metropol
Belägen på vulkanen Vesuvios sluttningar med närhet till havet, gav inte bara goda förutsättningar för vinodling, utan gjorde dessutom Pompeii till en viktig hamnstad. Med sitt milda vinterklimat blev staden Pompeii en populär plats för de rika att dra sig tillbaka på. En stor del av tiden ägnades åt barer och badhus, vilket fick vinnäringen att blomstra närliggande områden. Vinerna som dracks var vita och söta med en madeiralik karaktär. År 72 ödelades hela staden av ett vulkanutbrott. Tack vare det hastiga slutet på stadens historia har man vid utgrävningar funnit många både kompletta och detaljerade fynd. Ruinerna är idag framgrävda och man kan finna resterna av inte mindre än 200 barer på samma gata.

Kolonisering av västeuropa
Likt många andra delar av medelhavskusterna fanns vinrankan innan romarna anlände. I sydfrankrike fanns grekiska vinodlingar som snabbt införlivades med det romerska riket. Många av de stora floderna användes som farvatten för att komma längre inåt land. För att avgöra om vinodling var lämplig eller inte, sökte man vegetation som påminde om kusterna. Detta fann man bl a längs med floden Rhône där Hermitage och Côte Rotie ligger idag. Vid floden Ebro på den iberiska halvön anlades vingårdar som idag kallas för Rioja Alta. Även floderna som mynnar ut i Atlanten utforskade, två av dessa var Douro och Garonne. Under endast sju år koloniserades hela Frankrike. Gallerna fattade tycke för det romerska vinet och blev bundsförvanter alternativt romerska medborgare. Staden Bordeaux i det område som romarna kallade för Burdugalia blev en viktig handelslänk med Brittania. För att kapitalet skulle stanna i Bordeaux anlades vingårdar i de kringliggande trakterna. Likaså är de kända områdena Champagne, Bourgogne och Mosel anlagda av romarna.

Vinguden Bacchus
Romarna hyllade samma vingud som grekerna men kallade honom för Bacchus. Då dyrkandet urartade i orgier förbjöds dessa år 186 f Kr. Det vittnades om bl a förfalskningar av sigill, lösaktighet och mord. Riterna levde dock vidare och blev åter tillåtna under Julius Ceasars tid. Dock ska sägas att grekerna dyrkade vinguden i större utsträckning än romarna.

Vinet under medeltiden

Efter romarrikets fall i början på 400-1talet härjades Europa av krigshärar och plundrare. De kvarvarande traditionerna av romarriket levde vidare i kyrkan, som tack vare kejsare Konstantins kristna reform fått makt. Ett par hundra år förflöt med oroligheter innan Cisternermunkarna genom idoget arbete gav vinodlingen ett uppsving. Skandinavernas intresse för handel gav ekonomisk tillväxt i norra Europa.

Efter århundranden av plundring och oroligheter kröntes Charlemange till kung över Franrike år 768. Inom kort tid införlivades nuvarande Belgien, Tyskland och Schweiz i det franska riket. Den första påven kröntes juldagen år 800. Med kyrkans stärkta makt och den nyvunna tryggeheten som en stark regent erbjöd växte klosterrörelsen. Framför allt var det Cisternerklosterna, grundade av St Bernard som dominerade. Enligt klosterordern var tolv munkar tvingade att starta ett nytt kloster när antalet munkar överstigit 60. Munkarna gavs land i Bourgogne och bedrev där nogranna studier av jordmån, växtplatser och dess egenskaper. Även vingårdar i bl a Rheingau och Chablis anlades av den snabbt växande Cisternerorden. Då Brittania tillhandahöll ull gavs handelsmöjligheter för främst de tyska vinodlarna eftersom dessa bedömdes som bättre. Även kyrkan med det ökande antalet kloster bidrog starkt till en växande efterfrågan. Eftersom man inte hade några kunskaper och sällan heller ekonomi för att lagra vin konsumerades det ofta ungt. Den allmäna uppfattningen var att vinet konsumerades bäst så fort jäsningen avstannat.

Vinhandeln i Bordeaux
Vinhandeln i Bordeaux blommade inte upp förrän mitten på 1100-talet och då tack vare handeln med England. Genom giftemål mellan arvingar i de respektive kungafamiljerna tillföll Bordeaux och Gascogne det engelska kungahuset. Vinet som gjorde sig känt kallades Claret och kan närmast liknas vid dagens rosévin. Den stora konkurrerande hamnstaden var vid den här tiden La Rochelle norr om Bordeaux. Tack vare de engelska sympatierna gavs dock stora skattelättnader för de exporterande lokala vinproducenterna, vilket fick marknaden att blomstra. Många försök gjordes sedan att återerövra Bordeaux och Gascogne till Frankrike med ett flertal stora sjöslag som följd. Men det dröjde hela 300 år innan kapitulation ledde till franskt styre. Digerdödens framfart och konkurrensen från andra vinproducerande länder gjorde dock att exporten aldrig nådde samma volymer igen.

Vinet i medelhavsländerna
Handelshusen i norra Italiens kuststäder blev en länk mellan kapitalet i norr och tillgångarna i öster. De försåg även pilgrimmer och korståg med förnödenheter, inte minst vin. Det varma klimatet i östra medelhavet gav druvor med mycket hög sockerhalt och tidig mognad. Trots århundraden med barbarer och turbulens hade syditalien och grekland inte glömt de gamla vinmakartraditionerna från antiken. De kunde göra söta viner med hög alkoholhalt, vilket gav att vinernas hållbarhet var mycket längre än de tyska och franska vinerna. Av de exklusiva vinerna som endast blev den ekonomiska eliten förunnad, var och är än idag, Commandaria det mest kända. Höjda priser, skatter och oenighet ledde dock till fördelar för de nyblivna konkurenterna på Iberiska halvön. De Iberisk-romerska och katalanska kungahusen som efter utdragna strider och korståg tvingat morerna söderut gav bort stora landområden för att stimulera kristen bosättning. Många av korstågen utgjordes av Cisternermunkar med anknytningar i Bourgogne. Dessa anlade nya vingårdar då detta gav en känsla av varaktighet. Vinregionerna Navarra, Rioja, Toro och Duero var bara några av de många områden som planterades under 1200-talet och 1300-talet.

Nya upptäckter och handel till havs

Efter att morerna trängts söderut på den Iberiska halvön vann den katolska kyrkan åter ny mark såväl som ny makt. De två nya länderna Portugal och Spanien blev till. Konstantinopels till fall fick såväl portugiser som spanjorer att blicka västerut mot nya marknader. Både ön Madeira och Kanarieöarna upptäcktes i jakten på en resväg till Indien. Holländarna blev dock de stora vinnarna på de nya upptäckterna, men vem var igentligen först till Amerika?

England förlorade Bordeaux till Frankrike 1453, samma år som Konstantinopel förlorades till turkarna. Venedig kunde då inte längre garantera handeln med öster vilket Spaninen iete var sena att ta vara på. Staden Cadiz i Jeréz som är belägen i Spaniens sydbvästra hörn blev en naturlig utgångspunkt för de spanska sjöfararna. Torrt vitt vin skeppades i stora mängder till England som inte längre hade tillgång till Claret. Vinet vann snart popularitet bland engelsmännen som inte kunde kunde uttala Jeréz utan kallade det för Sherry eller Sack efter det spanska ordet Saca. Som så många gånger tidigare urartade handeln i krig mellan länderna. På grund av den grusade handeln konsumerades även vin från Douro, Kanarieöarna och Madeira. Då destilleringen ännu inte var etablerad var det dock inte de starkviner vi känner till idag. I strävan att finna nya vägar till Indien beviljades Columbus ekonomiskt stöd av drottning Isabella av Castillien. År 1492 nådde han Amerika. Men var han först? I den svenska historien talas om en viking vid namn Leif Erikson som kring 1000-talet seglade västerut och nådde land. Då han fann vinrankor som växte vildt kallade han landet Vinland. Han sägs ha gjort minst två resor dit. Hade hans upptäckt blivit omtalad på kontinenten had landet sannolikt inte uppkallats efter den italienska handlaren Amerigo Vespucci.

Sjöfart ger vinet konkurrens
Handeln med Europas största hamnstad Antwepen ströps av de nyligen oberoende Holländarna i början av 1600-talet. Detta gav ett rejält uppsving för den holländska flottan som i mitten av seklet hade kolonier över stora delar av nya världen. Destilleringskonsten anammades, då man insåg att den inte bara reduceade volymen av vinet drastiskt, utan också förlängde hållbarheten avsevärt. Stora pengar tjänades på handel med svensk koppar till skogarna i Cahors och Charente. Destilleringsanläggningar byggdes och billig sprit kunde sedan köpas tillbaka. Detta var början till dagens Cognac och Armangac. Till skillnad från Engelsmännen som förderog Claret gillade holländarna kraftiga röda viner. Stora delar av Bordeaux omplanterades därför. Man sökte även billiga viner i Loiredalen och vände sig till den lilla bifloden Layon. Då de holländska handlarna i det närmsta hade monopol på vinhandeln förklarades Frankrike krig. Holländarna vände sig till portugiserna istället och köpte ett kraftigt rödvin de funnit vid floden Douros mynning. Vinet skulle senare bli känt som Oporto, portvin. Genom kolonialiseringen och handeln kom choklad, kaffe och te till Europa. Detta blev snabbt populärt i städerna. Då vin och öl tidigare hade varit de ända säkra alternativen till det dåliga dricksvattnet välkomnades dessa alkoholfria men ändå stimulerande altenativ. Destillaten som ofta smakade illa kryddades med enbär och såldes under namnet gin. Trettioåriga kriget i Tyskland ödelade stora delar av deras vingårdar och man konverterade till att dricka öl istället. Detta gjorde att kraven på bättre vinkvalitet höjdes för att kunna hävda sig.

Glasflaska och kork
De första glasflaskorna gjordes under första halvan av 1600-talet. Flaskorna var dock till en början mycket sköra, men hållbarheten ökades när man övergick från att elda med ved till kol. Att likt romarna försluta med kork var sedan länge bortglömt och återupptäcktes inte förrän i slutet av seklet. Exakt passande glaskorkar gjordes men var dock mycket sköra. Inte förrän undet 1700-talet utvecklades flaskan till ett kärl för lagring av vin.

Renässans och kvalitetsvin

1700-talet innebar stora förändringar i vinvärlden. Glasflaskan började användas i allt större utsräckning. Tack vare munken Dom Perignon lärde sig de rika i världen att älska Champagne. Grusåsarna i Medoc uppmärksammades. Château Latour var en av de första men många följde deras exempel. I Tyskland blev Spätlese känt och de ädelrötade vinerna från Ungern blev allt mer populära.

Alla vinälskare har väl någongång hört talas om munken Dom Perignon. Men vem var han och vad gjorde han igentligen? Till skillnad från vad många tror så uppfann han inte Champagnen. Hela sitt liv ägnade han nämligen åt att finna ett sätt att slippa bubblorna. Han studerade bland annat uppbindnigsmetoder, beskärning och de olika druvornas egenskaper. Av de druvor som odlades var tre olika sorter samma då som nu, Chardonnay, Pinot Meunier och Pinot Noir. Genom kunskap och noggrannhet höll vinerna en högre kvalitet än de andra samtida. Efter att solkungen Ludwig XIV lovordat champagnen blev den högsta mode bland de rika. Bubblorna som Dom Perignon så gjärna ville bli av med blev väl omtyckta.

Andra viner i kontrast till Champagne
Krig mellan England och Frankrike under tidigare århundrade etablerades en växande engelsk handel med vin från Douro, för att ersätta det då saknade Bordeauxvinet. Vinet färgades dock ofta med fläderbär för en extra mörk färg. Dessutom hade man ännu inte insett att det bästa odlingsmöjligheterna fanns högst upp på de branta sluttningar som omger floden. Vändningen kom med anledning av en jordbävning i Lissabon 1755 som tog livet av 40000 människor. För att återuppbygga huvudstaden infördes strikta kvalitetskontroller och monopol på portvinshandeln. Detta betydde mindre pengar för de engelska handlarna, men högre kvalitet för konsumenterna, vilket ökade populariteten hos vanligt folk. I Bourgogne, Champagnes största rival, ägnades alltjämnt stor uppmärksamhet åt jordmånen och växtläget, terroir. De röda Pinot Noir-druvorna börjar under 1700-talet att dominera. Côte du Beaune odlade mest röda druvor medan Côte du Nuit satsade på den vita druvan som i Chablis länge kallats för Beaunois, dvs dagens Chardonnay. De bästa vita vinerna kom från Montrachet.

Slott i Bordeaux blir kända
I England var man sedan premiäråret 1660 väl bekant med den höga kvaliteten av det första slottsvinet som såldes i Bordeaux, Château Haut-Brion. Åren efter tillkom ytterligare slott på andra sidan staden, i det grusiga Medoc. Under 1700-talet anlades flera kända vingårdar som än idag utgör kända namn. Några av dem är Château Latour, Château Pichon-Longueville och Chäteau Leoville-las-Cases. Ludwig XIV lät dessutom bygga ut stora delen av staden till en av de mest moderna i 1700-talets Frankrike.

Nya söta viner gör sig känd
Länge hade man ansett att de bästa söta vinerna kom från östra medelhavet, men under slutet av 1600-talet och början av 1700-talet blev bland annat Madeira mycket populärt. Man upptäckte att vinerna som genomgått en lång sjöresa var de bästa, detta tack vare att de under lång tid utsatts för värme och oxiderat. Man sålde s k Vinho da Roda, vin som seglats till Indien och tillbaka. Eftersom processen blev kostsam började man använda uppvärmda lagerlokaler istället, estufagems. Druvsorterna var likt idag Malmsey, Bual, Vedehlo och Sercial. I Europa blev de söta vinerna från Tokaj alltmer kända. Vinerna, som kom till under 1600-talet när skörden försenades av ett väntat anfall från turkarna och druvorna därför angreps av ädelröta, lovordades av hoven i väster men också av den ryske tsaren. År 1775 i Tyskland upptäckte man fördelarna med att skörda sent. Ingen skörd var tillåten innan markägaren godkänt det. Det året blev budet till Schloss Johannisberg av okänd anledning två veckor försenad. Utgången blev den första skörden av Spätlese, Vilken man först trodde var misslyckad, men som visade sig bli den bästa någonsin.

Den nya världen

De europeiska kolonisatörerna hade med sig vinrankor till de nya länder de upptäckte, men först för ca 200 år sedan började den nya vinvärlden att växa fram så som vi känner den idag. Europeiska nybyggare anlade då vingårdar i många av de områden som nu är kända. Utvecklingen stod sedan i princip still ända fram till 1960 och 70-talet då ny teknik och kunnande revolutionerade vinvärlden. Gamla traditionella metoder las på hyllan och nytänkande blev ledord. Vinproducenterna i Europa följde så småningom efter.

I Australien anlades den första vingården i början av 1800-talet av Pionjären James Busby, som även ett par år senare etablerade vingårdar på Nya Zeeland. De första vingårdarna i Australien låg i Victoria. Druvorna som odlades var då som nu främst Chardonnay och Shiraz Det vin som producerades ända fram till mitten 1970-talet var starkvin av sherry och portvinstyp, varefter lätta viner ökade allt mer. Under 1980-talet blev Den australienska Chardonnayn världskänd. Landets främsta vin idag heter Penfolds Grange och gjordes fösta gången 1951 på druvan Shiraz. Nya Zeeland har följt i Australiens fotspår men gjort sig mest kända för sina vita viner. De första vinrankorna i Sydafrika planterades av holländaren Jan van Riebeck i mitten av 1600-talet. Inom kort var regionerna Konstantia och Stellenbosch grundade. Storhetstiden kom under slutet av 1800-talet, då Henrik Cloete gjorde ett sött vin på druvan Muscat vilket vann de Europeiska hovens gunst. Då Sydafrika tillhörde England betydde deras avreglering av tullar för Frankrike år 1861 ett slut på eran. Fem år senare kom vinlusen och härjade i tjugo år. Den populära druvan Pinotage sågs på vinetiketten första gången 1961. Druvan är en korsning av Pinot Noir och Cinsaut. Först sedan apartheiden förbjöds i början av 1990-talet och exporten återupptogs har vinnäringen återigen varit givande.

Vinet i Amerika
Nybyggarna i Nordamerika fann likt vikingen Leif Eriksson att vinrankan växte vilt. Försök gjordes att odla den men de vin dess druvor gav smakade illa. Idogna försök gjordes därför plantera den europeiska vinrankan ibland annat Virginia, men helt utan framgång. Ungraren Agoston Haraszthy tog med sig hela trehundra sticklingar till från Europpa till Kalifornien, där ibland den röda druvan Zinfandel. Detta blev upptakten till de kända områdena Sonoma och Napa. Tack vare guldruschen i slutet på 1800-talet blomstrade vinmarknaden. Likt många andra delar av världen härjades kalifornien av vinlusen vid förra sekelskiftet. När man väl hämtat sig kom förbudstiden likt salt i såren. Till Sydamerika kom vinrankorna med portugiser och spanjorer i mitten av 1500-talet. Vinodlingen bedrevs då främst av munkar som etablerat kloster i Argentina och Chile. Likt många andra delar av världen började vinodlingen att likna dagens under 1800-talet då chilenaren Silvestre Ochagavia lät ta dit såväl druvor som kunskap från Frankrike. När vinlusen härjade i Europa emigrerade många spanjorer, tyskar och italienare till Argentina, vilket har präglat vinodlingen. Chile är det enda landet i världen som sluppit vinlusen då vingårdarna ligger skyddade mellan Anderna och Stilla Havet. Bordeauxdruvan Carmenére trodde man länge var utdöd, men 1991 fann man den i chilenska vingårdar där man förfäxlat den med druvan Merlot. Rena carmenéreviner finns nu i handeln.

Tekniken revolutionerar
Under 1970 och 80-talet utvecklades ny teknik inom vinindustrin. Rostfria ståltankar gjorde det möjligt att kontrollera jäsningstemperatur såväl som jäsningstid. Pressning av druvor sker numer maskinellt vilket även det gynnar resultatet. Tack vare universitet i bl a Australien och Kalifornien har man idag stora kunskaper om vinifieringen men också vinodlingen, vilket även avspeglar sig på den europeiska vinnäringen. I varma klimat skördar man t ex ofta nattetid för att hålla temperaturen i druvan nere vilket minimerar risken för oxidation. Världens största vinproducent är Gallo i Kalifornien som producerar ca 100000 flaskor om dagen. Som kontrast till industrialiseringen har miljötänkande och ekologisk odling blivit allt vanligare.

Europa under 1900-talet

Första delen av förra seklet vasr till stordel bara bekymmer för vinnäringen. I spåren av Phylloxera och mjöldagg kom överproduktion och bedrägeri i stor omfattning. Men inget ont som inte har något gott med sig. Som skydd för de seriösa vinodlarna växte de första vinlagarna fram tillsammans med appelationssystemet.

Eftersom slutet av 1800-talet i Frankrike präglats av både vinlus och mjöldagg som ödelagt större delen av alla vingårdar, planterades under början av 1900-talet så mycket vinstockar som möjligt. Man importerade dessutom stora mängder vin från Algeriet. Allt detta, som gjordes för att vara på den säkra sidan, ledde till att vinpriserna sjönk kraftigt. Det överproducerade lokala vinet blandades med importerat och såldes som billigast till hälften av tillverkningskostnaden. Mest vin producerades i södra Frankrike i Languedoc-Roussillon. Det var även där som den största opinionen mot chaptalisering fanns. Man motsatte sig det för att minimera konkurrensen från vinbönderna i norr. Den första kontrollen av användandet av socker infördes efter omfattande demonstrationer under sommaren 1907.

Ett ursprungsskydd växer fram
Efter förbudstidens upphävande i USA producerades viner med klassiska namn som bl a Rhen Chablis och Bourgogne. Dessa såldes fritt trots att de helt saknade anknytning till namnen, eftersom det inte fanns någon som direkt kände till skillnaderna mellan dem. Chablis var först med att skydda sitt namn år 1900. 79 producenter organiserade sig tillsammans för att garantera att just deras Chablis var den äkta. Även om detta inte påverkade marknaden så var ändå det första steget taget. Ett år senare följde Medoc efter vilket uppmuntrade ytterligare områden att organisera sig. Första världskriget var en av de största orsakerna till minskad produktion vilket i sin tur ledde till en högre kvaalitet.

De första apellationerna
Som ett resultat av världkrig och alla de problem man haft blev bedrägeri allt vanligare. Man odlade de mest produktiva druvorna, en stor mängd flaskor buteljerades och ettiketerades med namn från bland annat kända bordeauxegendomar. Även i Chateauneuf-du-Pape var berdrägeriet omfattande. Baron le Roy var en av de mer inflytelserika vinproducenterna som blev upphovsman till apellationssystemet. 1923 fastslogs de första riktlinjerna för systemet som reglerar val av druvor, skördeuttag och ursprung m.m. Under trettiotalet blev systemet etaaberat i hela Frankrike. AOC (Appelation d’Origine Contrôlée) har sedan legat som mall för vinlagar i större delen av vinvärldens alla länder. Baron le Roy gjorde sig även känd för att förbjuda flygande tefat att landa i vingårdarna! Beslutet togs för att uppmärksamma media om den pågående urbaniseringen som hotade vingårdarna.

EU’s roll för vinet
Den Europeiska Gemenskapen som växte fram ur Kol & Stålunionen mellan Frankrike och Tyskland har betytt mycket för vinnäringen. Generella lagar har utarbetats för att skydda såväl producent som konsument. Många av de terasserade vingårdarna i Tyskland har planats ut för att möjliggöra framkomlighet för fordon. Den moderna tekniken har revolutionerat vinnäringen i Europa precis som i nya världen. Ekonomiskt stöd har bidragit till omplanteringar och fokusering på kvalitet framför kvantitet. I Sverige har vi fått en friare marknad under de senaste åren vilket bidragit till en högre kunskapsnivå och ett ökat intresse bland de svenska vindrickarna.